....fast nu glömde jag Insha Allah-igen
Ett av många brev hon aldrig kommer att läsa
Lättnad
när den vita
fågeln
med lugnande
besked
om att smärtan
tilfälligt
är upplöst
bygger bo
i hjärtat
Det råder fred
denna natt
Morgondagen
är som vanligt
höljd
i dunkel
Jag återvänder
till den tysta vandringen
runt kaba
Sedan lägger
jag mig på hotellets tak
jag hör ju inte riktigt hemma
någonstans
men där fick jag
lite ro
och andrum
Missförstånden
var ristade i sten
men jag vill minnas
promenaderna i skogen
dagarna när förälskelsen
gav hopp
om att vi på något sätt
skulle bygga en bro
att gå över
Men vi misstog oss
och jag glömde
gång på gång
att säga:Insha Allah
och du påminde ofta mig
om det
Det var ett
av mina
många misstag
men just nu
vill jag bara låta
den vita fågeln
bygga bo
på en bädd av bomull
Vila
en stund
för även om dunja bara
är ett ögonblick
känns resan lång
ibland
Jag såg din son idag
kanske
är det bara
en tidsfråga
innan vi möts
igen
I så fall
hoppas jag
att allt bleknat
och att även du
förlåtit
Insha Allah