Jag ligger här och hör fåglarna kvittra
klockan tre en lördagmorgon.
Jag ligger här och känner tankar bittra,
som säger att jag aldrig kommer hitta någon.
Jag ligger här och kan bara fnittra,
mellan tårarna finns ironin,
sarkasmen,
den dödliga saften.

Solen stiger
en ny dag gryr.
Nya besvikelser,
varför bryr jag mig?
Varför bryr jag mig alls?
Lättare är det att sjunka in,
att bygga murar och hoppas man lurar,
de som tittar med ögon som glittrar.
Alla dessa monster och svärd,
är min egen fantasivärld.

Här har jag kontrollen,
här finns inget som kan skada eller göra ont,
ingen som gör ont...
Här finns bara riddare, jungfrur och drakar,
bara drakar...
Men alla dessa monster och svärd
är bara min egen fantasivärld.