Ja tänkt den här fåniga lilla saken som att mina systrar inte vågar vara i samma rum som en död spindel ja död inte levande utan nu står de här typ i min säng och ser skräckslagna ut. Kan bara inte låta bli att reta dem, men vad gör man inte med sina syskon.

Flickan hade börjat äta mindre och mindre och hennes blodvärde sjönk mer och mer för varje överdos hon tog och för varje matbit hennes kropp inte fick behålla. Hon var så trött jämt och orkade mest bara ligga eller sitta i sängen sedan gjorde hon inte så mycket mer, inte hemma i alla fall. Men på sjuhuset for hon och en medpatient runt en dag och spridde ut kläder över hela allrummet för att sedan springa omkring och ta kort på alla möjliga ställen.
De hade nog aldrig sett oss två så aktiva någon dag för alla som gick förbi log så glatt åt oss. Annars brukade både hon och jag oftast ligga eller sitta varsin soffa och småprata eller sova.
Men den fotodagen var nog en dag de båda flickorna skulle komma ihåg länge och hänga fast vid, minnet skulle ge dem båda styrka och kraft att kämpa vidare var och en på sitt håll. Men tankarna åtminstone för flickan på att en dag få återförenas med sin vän fanns alltid i bakhuvudet. De hade ju faktiskt bott tillsammans i fem månader.

Mormor är fortfarande kvar så jag stannar och förblir hemma ett tag till, som tur är. Jag börjar mer och mer inse vad ett riktigt liv är inte vad ett liv inlåst är. Visst det finns regler och lagar här med, men det är så mycket friare. Eller är det verkligen det?
Jag får inte gå på stan själv för mina föräldrar, låsa på toaletten, vara ensam hemma, träffa vilka jag vill. Men man måste förstå dem de har varit med om alla mina bakslag och vet vilka följder det kan få så de är rädda för vad som kan hända och för vad som redan har hänt.

Ja ni kanske undrar hur det är med min fot, eller ja kanske inte varför skulle ni nu bry er om det. Men jag är ledsen jag kommer ändå plåga er med det. De har klippt bort halva "skalet" eller vad man nu ska kalla det. Ja de klippte bokstavligen talat ort det, utan bedövning, bedövningen gjorde för ont. det var tre läkare TRE stycken som skulle in och titta på min fot. Sedan sa den äldsta a dem:
"Ja, det här kommer ta lång tid att läka" Ja tack där var sommaren och bad förstört, fats egentligen gör det inget för då har ja en bra anledning till att slippa bada istället för att jag ska börja gå in på långa förklaringar om varför jag inte kan bada.