När flickan blev 18 blev det dags att byta enhet hon var ju fr gammal för att få vara kvar på BUP-enheten så nu var det vuxen som gällde.
Mellanvården blev det, de skulle ha hand om hennes medicin eftersom att det oftast blev så att hon sparade medicinen istället för att ta den, för att ha i reserv om det någon gång skulle bli helt övermäktigt med allt.

Helt ärligt så har jag inget som helst minne av avd jag gjorde efter att jag hade blivit utskriven från BUP, det är som ett enda stort svart töcken. Jag an verkligen inte minnas och inte mina föräldrar heller. Antagligen var jag sjukskriven och gjorde i stort sett ingenting. Men en sak som jag måste berätta om som förgyllde min vardag väldigt länge när lilla Wittra dök upp i mitt liv. Jag ringde till pappa när jag var hemma hos min moster en dag för att fråga m jag fick köpa en katt, en liten underbar söt sak som jag hade blivit alldeles förälskad i. En liten lilamaskad Helig birma flicka.
"Ja, om det gör dig glad så får du det" Svarade min pappa som innerst inne avskyr katter. Mamma hade haft en liten underbar katt som hete Sascha. Pappa påstår att on avskydde honom för att hon alltid väckte honom genom att bita i hans tår. Nu tror ju jag att det var hennes sätt att visa sin kärlek till pappa. Hans tår måste ha varit väldigt roliga att leka med.
Men nu åter till sak. Wittra var den mest bedårande lilla katt jag någonsin hade sett hon hade klarblåa ögon. Och var sådär guligt vit som en liten isbjörnsunge.
Första natten hemma hos oss sov hon tätt intill mig i sängen, men både hon och jag vaknade så fort den andra rörd sig för häftigt. Men det var kärlek från första stund. Även mina småsyskon blev helt förälskade i henne, den som nog inte var så förtjust i henne var vår kanin, Robin.

Jag kommer aldrig gömma Wittras och Robins första möte. Det var helt oplanerat men helt plötsligt hade den lilla katten letat sig in i min lillebrors rum där Robin bodde Båda två blev helt galna Robin for omkring i sin bil och Wittra rusade skräckslaget in i mitt rum igen. Det tog ett tag innan jag hittade hennne igen, då satt hon under min säng med svansen mellan framtassarna och näsan skakade. Jag sköt undan sängen för att få tag i henne och satt sedan och gullade med henne en lång stund innan hon började slappna av igen.
Och nästa möte mellan de två djuren blev inta alls lika panikslaget som det det första.

En dag när jag var påväg hem från BUP hade jag ett meddelande på min mobilsvarare.
"Du måste komma hem, Wittra har överfallit Robin" Var det meddelande som löd från min lillebror i telefonen. Jag såg framför mig en halvdöd kanin som låg och flämtade efter luft på burgolvet, men när jag kom hem var båda väldigt välbehållna för att ha varit med i ett överfall. Det visade sig att Wittra hade hoppat in i Robins bur och sen försökt börja slika honom, ja som ni hör ett ytterst fredligt möte som min lillebror tolkade som ett livsfarligt rovdjursmöte.