Jag är på stan igen för att köpa ett par skor
Promenerar trivsamt längs gatan med min bror
Han skyddar mig med sin macho stil
Jag är glad för det och breder ut ett smil
Tur att jag har honom vid min sida
Nu kan jag enkelt över gatorna glida
Men det är en sak som krånglar, en grej
Någon där bakom iakttar mig
Jag känner det tack vare min intuition
Går vidare i alla fall med den tron
Broschan håller min arm och han talar med mig med mjuk röst
Men hans hand glider allt närmare mitt högra bröst
Vad nu? är han helt bäng i skallen
Precis som alla andra killar tänker han bara med ballen
Jag rycker undan för att markera att det är fel
Mellan mig och bror blir det inget kel
Men kanske ändå... jag får inget annat
Kanske hans hand borde ha stannat
Ja, men det är skit samma
Inte direkt något jag berättar för mamma

Hur som helst vi har kommit en bit
När jag går genom parken snubblar jag med flit
”Oj, hur gick det” hör jag med ängslig röst
”Bra” svarar jag som om det vore till tröst
Men vad jag egentligen undrar är om den där bakom mig förut
Om han fortfarande förföljer mig får det vara slut
Mer hinner jag inte tänka innan det brister
Runtom mig verkar det vara värsta tvister
Det är vilt, folk skriker och slagen yr
Jag hör hur en av kämparna får in en träff och hur den andra gnyr
Fan, är det här de ondas tillhåll?
Fan, jag håller på att tappa all kontroll
Fan, vad är det som sker
Fan, vad är det jag inte ser

Ok, lyssna på mitt tjöt. Det här blir intressant.
Från början var det en helt vanlig da. Eller åtminstone trodde ja. För precis som jag sa, det här är intressant och bra.
Jag var rätt och slätt ute och gick. Mötte den vackraste flickan och fick, en adrenalinkick. Hon gav mig en sån där blick.
Eller, hon försökte, det e vad jag tror. Flickan har stil och glamour. Måste fråga henne var hon bor, så jag kan besöka och ge henne rosor.
Jag tror jag är kär. Det e det jag är. Kär.
Men för jävelen. Bredvid henne går en. En pojkvän. Jag hatar alla dessa män.
Det är skit samma nu. Jag ska med detta ta itu och gör henne till min fru. Det ska du,
få se. Jag vill se henne le, se detta ske. Jag har allt att ge, inget kommer gå sne. Jag räknar till tre, sen följer jag efter henne.
Fan, han tafsar och pillar. Denna grabb softar och chillar. Det är nåt jag inte gillar. Å! Jag hatar killar.
Nu är vi framme vid parken. Jag behöver en stark en. För att klara av... wöööh... hon ramlar till marken.
Jag springer fram och kollar hur det gick, men blir träffad av en riktigt hård kick.
Försvarar mig. Ålar mig. Slingrar mig. Skyddar mig. Han dödar mig...
Jag gnyr. Och avskyr, detta. Ville bara hitta den rätta.

Ey, ute å hänger med syrran jao
Hon har fin stuss
Vadå? Får man inte se syrran som en guzz
Nån shomme följer efter oss
Länge sedan jag tog ett bloss
Måste kunna chilla
Tar tag i hennes arm och stoppar in en prilla
Märker att han fortfarande är oss hack i häl
För att slippa dö måste han ha ett riktigt bra skäl
Fan va fin syrran är när solen lyser i hennes hår
Känner hennes värme när jag nära bredvid står
Stolt över att få vara hennes bror
Har sett henne växa och blivit stor
Syrran kommer alltid att stå rakryggad
Med mig är hennes framtid tryggad
Men vad nu? Hennes rygg ryggar ner
Hon har snubblat men mår bra och ler
Snubben som förföljt oss hoppar fram från ingenstans
Ska attackera min syrra, nu har han ingen chans
Med min kunskap jag kickar honom rätt i pungen
Flinar – jag är fan karatekungen
Slutar aldrig att slå
Bonkar honom från topp till tå
Hjälper syrran upp och smeker hennes kind
Och mumlar sedan åt shommen: ”Ey, ge dig aldrig på någon som är blind.”