Du sitter i passagerarsätet och stirrar ut i intet
som du brukar göra
som du alltid gör

Jag kör snabbt på motorvägar
land genom land
allt för att komma bort
från det som gör så ont

Jag tittar över åt din sida
ser på dina vackra ansiktsdrag
de jag smekt så många år nu
och aldrig vill ifrån

Du stirrar ut i rymden
försjunken i tankar
reser till den värld
där bara du lever
dit ingen annan har tillträde

Du har krypit ihop som ett barn i ditt säte
drar åt dig benen och gör dig mindre
Jag älskar dig när du ser så liten
och oskyldig ut

Dina ögon ser tomma ut på långt håll
men nära vet jag
att där innanför lurar en helt ny värld
dit jag aldrig kommer få gå

Vi flyr som så många gånger förr
bort från det vi inte tycker om
dina ögon fortsätter stirra
mina tvingas följa vägen

Dina resor blir längre och längre
själv följer jag bara med
för att finnas vid din sida
för att köra dig
för att älska dig

Våra resor börjar bli vardag nu
vad händer
när till och med vår flykt
blir vardagsmat för oss?