Jag har funderat länge nu,
nu vet jag svaret på den eviga frågan.
Varför mår jag inte bra?
Vad är det som saknas i mitt liv?

Nu vet jag att det saknas kärlek,
den ljuva sjungande känslan.
Mitt i bröstet som får mig att vilja dansa,
som får min älskade att skimmra.

Alltid kan det inte vara ljuva drömmar,
men att skratta tillsammans.
Älska tillsammans,
att känna lycka tillsammans.

Att vakna på morgonen,
och bara krypa intill och känna hans kropp mot min.
Att hans kyssar smakar underbart,
vi tillsammans blir en glödande lava.

Att vara mer än vänner,
veta att det jag tänker kan han känna.
Finns det någon sådan man?
Kan jag få den känslan, någonsin?

Har jag kanske för höga krav?
Har jag för mycket behov?
Var kan man finna denna man montro?
Kanske i den nästa jag träffar!

En gång såg jag en sådan man,
känslan fångade mig.
Hans ögon fick mitt blod att sjunga,
men han kan inte bli min.

Men jag vet vad jag saknar nu.....................