Det går inte att gå på moln, man faller bara igenom då, men det visste ni säkert, alla utom jag, just jag visste det och det finns ingen skatt vid regnbågens slut ty allt var bara dumma påhitt som människan kom på för att göra livet värt att leva. För att göra livet värt att kämpa för och för att överhuvudtaget orka ta nästa andetag av din dagliga kamp mot luften.
Men visste ni, luften kan inte vara blytung det är liksom en fysisk omöjlighet. Det visste inte jag, eller på något ät visste jag det nog men inte på riktigt, inte i de riktiga världen.

Vi kan inte gå på regnbågen tyvärr, för det är egentligen bara en illusion av våran lycka, små vattendroppar som reflekteras i solen och bildar likt prismor ett regnbågsfärgat skal kvar som vi bli lurade och bedragna av, för an an inte gå på regnbågen och det finns igen skatt i dess slut.

Jag levde i illusionernas värld och hoppades och drömde om att det en dag skulle bli min verklighet. Att få flyga på Pegasus upptill månen och äta en bit ost av dess skepnad, men månen är inte ost, inte ens ätbar visste ni det?

Jag drömde om en värld i färger, en värld som färgades av en prismas ljus och speglade människornas glädje samt deras sorg, men jag, jag bara hade en illusion av något som inte ens var sanning.

Men vi människor, vi kan inte flyga vi kan bara dö, dö och leva det är tyvärr vår lott. Att vakna upp ur sin barndomsvärld och inse att inget av det ens föräldrar har sagt har varit sant. Att tandfén inte finns och påskharen bara var ett påhitt, ett påhitt av oss människor för att få livet att bli mer minnesvärt än vad sanningen egentligen är.

Men visste ni att ingen kan ta ifrån er era drömmar, eller fantasier, det är bara du själv som kan förhindra dem att fortsätta leva i ditt inre i din själ.

Så gå molnen nu och hitta skatten vid regnbågens slut ty där ska lyckan finnas, men det är vår lott att aldrig få ta del utav den.