Friska fläktar blir till vindpustar, kastvindar
man får hålla i sig stadigt

Kedjor av oväder med byar av regn och hagel,
men som till sist smälter och torkar bort

Och så tycks ovädren klinga av

Så börjar ett oväder som verkar vara av ett mindre slag,
men jag har stått mitt i stormens öga och ovädret visar sig vara Stormen
som urartar i ett skalv som trasar oss på djupet

Så blir allting alldeles stilla...

Vad gör man i lugnet och förstörelsen, då man vet att det inte finns något kvar att hoppas på?

När tsunamin kommer, med minnena av skratten och leken, allt vi delat...?

Hur jag älskat och hoppats och saknat
och sedan vetat att jag har tappat kontakten med allt det fina

Att detta är slutet,
att det inte finns någoting kvar att återbygga.