Jag skrev en gång ord,
ord som gäckade i vinden.
Jag skrev vad jag kände,
med lånade ord.

Jag skrev en gång ord,
som levde sitt eget liv.
Jag jagade dem i vinden,
men de fanns inte kvar.

En gång skrev jag ord,
som var den rätta meningen.
De blev kvar,
som ristade i sten.

Orden som jag en gång skrev,
var en berättelse, en saga.
Men jag längtade efter att höra,
dessa ord berättas, trots sagan.

Skrev ord gjorde jag en gång,
men nu vill jag höra sanning.
Jag vill att allt ska vara,
så som jag ser att den är.

Ord, vem skrev dem?
Var det jag?
Var det du?
Någon annan?

En gång kan vara den gången som orden blev skrivna,
när var det?
Jag väntar på de riktiga orden nu,
de som jag vet kommer att komma.

Skrivna ord,
en gång, denna gång.
På riktigt, ingen saga!
Sanningens ord.

Jag skrev en gång ord,
jag minns den gången.
Förfluten tid,
nu väntar framtidens ord.

Jag ska skriva nya ord!