Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kort kärleksnovell som utspelar sig i tropiska skogen.


Tropisk skönhet

Det finns något dolt i den här texten som jag nu kommer att skriva. Det handlar om kärlek.

Tänk dig ett vattenfall, mitt ute i den tropiska skogen.
Fåglar som flyger harmoniskt och kvittrar en melodi.
Du ser allt på avstånd. Det är så vackert.
Du smyger dig försiktigt närmare
och sätter dig vid en klippkant
och tittar 65 meter ner till marken.
Känslan är otrolig.
Du är alldeles ensam och kollar ut över den vackra utsikten.
Bullret från vattenfallet hörs vagt i bakgrunden.
Du lyssnar på fåglarnas sång.

Du tittar ner mot utkanten
till den lilla sjön som bildats av vattenfallet.
Någonting glimtar till. Du är inte säker på vad det var.
Du ser dig omkring. En stig slingrar sig ner i avgrunden.
Du följer aktsamt och försiktigt stigen,
med ögonen fäst på stället där du såg glimten.
Du är halvvägs nere nu. En människas kropp börjar avbildas.
En kvinna. Hon sitter naken och ihopkrupen vid vattensnåret.
Det glimrar till igen. Nu ser du.
En tår av kristall faller från hennes vackra ögon.
Hon gråter och hon är ensam.
Du smyger dig närmare och för en hand längs klippväggen
bara för att känna dig säkrare.
Det är fortfarande långt ner till marken.
Hennes skönhet är slående. Du har aldrig varit med om något liknande.
Hon sitter ihopkrupen med benen dragna tätt intill sig.
Hon tittar frånvarande ut över vattnet.
En till tår faller ner för hennes ansikte
och lämnar ett glittrande spår på hennes kind.
Du är snart framme nu.

Du står bakom henne. Hon är så vacker.
Du lägger försiktigt en hand på hennes axel.
Hon ställer sig förskräckt upp samtidigt som hon vänder sig mot dig.
Ni står nu mittemot varandra och kollar in i varandras ögon.
Du sträcker försiktigt fram en hand mot hennes ansikte.
Hon rör sig inte. Hon bara tittar på dig.
Din hand snuddar vid hennes ansikte. Hon blundar.
Du torkar varsamt hennes tårar och stryker hennes hår.
Hon öppnar långsamt ögonen. Hennes ögon blänker av ömhet.
Hon för hennes händer till ditt ansikte.
Du känner hennes mjuka händer försiktigt stryka över din panna,
dina kinder, din mun. Hon tittar djupt in i dina ögon.
Du känner en tår långsamt falla längs din kind.
Nu är det du som gråter.
Den unga kvinnan ler svagt och torkar försiktigt din tår.
Hon sluter sina ögon och kysser dig.

Det är hon som är vattenfallet som dånar tyst och skänker honom frid och stillhet.
Hon är de kvittrande fåglarna som sjunger en melodi.
Hon är marken som finns där och tar emot honom när han faller.
Hon är klippväggen som ger honom en känsla av säkerhet och tillit.
Hon är sjön vars spegelbild är lika vacker som den klaraste stjärnhimmel.
Hon är tåren av kristall som faller från hans ansikte när han känner saknad.
Hon är skönheten med de vackra ögonen som han älskar och beundrar så mycket.
Dom är den här sagan. Sagan som blivit till verklighet




Prosa (Novell) av Dimman
Läst 215 gånger
Publicerad 2008-07-10 18:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Dimman
Dimman