Jag för bort en slinga av mitt hår,
som vinden löst upp.
En tår på min kind,
eller är det regn?

Molnen på himlen är ulligt mjuka och vita,
mitt sinne är lätt nästan som en fjäder.
Jag dansar fram på ängen,
lyfter mina armar mot skyn.

Vet att du finns där min Gud,
ger mig styrka.
Jag virvlar fram i dansens dimma,
i naturens kraftfält.

Vet att älska naturens krafter,
för där kan jag finna ro.
Jag ser på mig själv,
i vattenbrynets spegelbild.

Ser ut över vattnet bort mot horisonten,
kan jag gå på vattnet?
Ja med tankens kraft kan jag det,
i tanken svävar jag fram över ytan.
Vinden viskar i mitt öra,
att jag kan.