Att andas sådär så att det blir en perfekt imma på glaset och skriva ditt namn med mitt darriga finger. Ja, jag darrar, hela kroppen darrar av utmattning, oro och hunger. Ty mat är en fiende en så stark ovän alltid jag altid kan motstå dess fäste. Men att andas ditt namn vill jag göra varje kväll.
Men jag vill bara skriva, skriva ditt namn så som du skriver mitt i imman på fönstret.

Kom in kära vän, nu stannar jag här, här med dig och med stjärnorna strålar. De strålar mot oss lilla du, bara mot oss och inte mot taket i bilen. Jag ser din, ja din klara blick som vittnar om lycka och välgång. Att andas ditt namn såsom droppar små krossas dramatiskt mot marken.

Att krossa ditt hjärta var lättare än så och jag kommer aldrig tillbaka. Laga ditt hjärta med klister och tejp det kan du endast drömma, men ändå min vän så skriver jag ditt namn i imma mot glaset.

Jag tappade dig likt du tappade mig såsom tusentals splitter på marken, att andas ditt namn känns så bra lilla vän bara jag får dig åter. Älska en vän det varnade du mig för, men jag kunde inte förhindra mina känslor mot dig när de en än gång kom emellan.

Men att laga ditt hjärta min käraste vän det vill jag inte göra. Jag vill sparka och slå likt en pappersmarräng och hoppas vid Gud att du lever.
Men jag andas ditt namn för att skriva i imma på glaset. Aldrig glömmer jag dig likt ett hjärta som fått ny fart. Jag kommer igen så var inte så rädd för jag älskar dig över världen.

Men stjärnorna strålar över allt annat än dig och mig, de strålar över taket på bilen. De struntar i oss käraste vän för vi har övergett dess lyster. Att få prata med dig om den tid som var vår är så vackert och jag vill ej glömma, men att laga ditt hjärta med klister och tejp, det kan alltid få glömma.