och var och en har ju räknat ut att det

blev skilsmässa och vem som kände sig

misslyckad har ni ju också räknat ut - ja

det var ju inte han - nej i vanlig ordning

la ju jag allting på mitt skuldkonto - visst

för jag träffade en man som hade allt det

som jag inte mötte och inte hade fått

fast jag inte såg ut som Fleur så var jag

förunnad detta förunderliga som det är

att bli förälskad - åh vad jag var käääär

i en man som kunde se det vackra och

plockade blommor mitt i natten - ja ja

lite för mycket vin dracks det i hans

kretsar - jo förstås - men äsch det var

väl inget med det - svartsjuk jo det

var han förstås - men äsch det går

väl över när vi flyttar så han känner

att det inte bara är hos mig han bor

hur tror ni nu kära läsare att det gick

inte var jag klar med att bestraffa mig

nejdå det gick fem år fem långa år fem

av mina bästa år fick han psykopaten

bara för att jag kände skuld av att ha

misslyckats med min ungdomskärlek

ja det var min enda kärlek då och jag

kunde inte älska någon annan så du

får ursäkta mig psykopaten men du

hade ju helt rätt i att vara svartsjuk

jag var tokförälskad i dig men kunde

aldrig älska dig på djupet - hur du än

slog hotade jävlades på alla sätt så

blev jag bara mer och mer ointresserad

så förvånad jag blev över att jag sitter

här och berättar om detta helvete

utan att känna minsta skammens

rodnad spridas och inte gnuttan av

sorg finns det kvar trots att jag har

tänkt att det svinet stal fem år av

mitt liv så fanns det goda delar i det

livet också och det var inte jag som

var känsloförkrympt och invalidiserad

det var inte jag - tänk att jag bara

gick en dag - lämnade allt och sa:

ta det behåll alltihop jag tar en etta

och börjar om utan dig - fast han grät

så förhärdades mitt hjärta momentant

för nu hade gränsen överskridits och

nu skulle jag rädda resterna av mitt liv

det var inte slagen han utdelade som

gjort mest ont - nej det var sveken

för givetvis gjorde han det som han

beskyllde mig för att göra och aldrig

kunde tänka mig att syssla med

den dagen han hånade något i mitt

icke perfekta utseende - den dagen

spolade jag ner min lojalaitet i avloppet

och sedan dess har den aldrig omfattat

honom fast han sökt mig som vän i

evigheter och jag har faktiskt talat med

honom i telefon för ett halvår sedan

det minnet ger mig rysningar och jag

fryser i sommarhettan när jag minns

hans spruckna röst och hans hånfulla

attityd hans bitterhet trots att han nu

var gift och hade det bättre än tidigare

den där bitterheten det där utagerande

hatet och avskyn mot allt och alla -

tänk att jag har levt med det - fast det

är ju preskriberat nu och över 30 år

sedan -

jag är en annan nu
och tackar kärleken
med min älskade
för det
det gjorde mig hel
och ska jag aldrig
mer gå sönder -
isåfall enbart av
sorgen efter den
stora kärlek
livet till slut gav mig

han är inte en annan
såvitt jag kunde uppfatta det
så var han av precis samma
skrot och korn
det som gav honom förmågan
att göra livet till en
verklig pest

till honom säger jag bara helt kort och för alltid

AJÖ