Vågorna slår upp mot strand,
upp över mina bara fötter.
Vågorna får sudda ut mina spår i sanden,
och ge chans till nya spår.

Vågor, slår upp över sanden,
i evighet, tar aldrig slut.
Vågorna bara rullar upp,
om och om igen.

När tiden flyter på,
utan att vi ser den.
Kan vi bara flyta med,
utan att vi tänker på det.

I en evighets tid finns jag här,
i universums evighet.
Vi människor finns här på jorden,
en liten stund.

Vågorna fortsätter att rull upp över sanden,
utan att bry sig om tiden.
Jag kan finna en tröst i vågorna,
de finns där utan krav.

Tiden fortsätter att ticka,
även om det ibland känns som den borde stå still.
Så fortsätter vågorna att rulla,
upp över sanden.