Du brukade sjunga i køket før mej
efter ett glas eller två
før trots att du var blind & kroppen værkte
tyckte du om att berusa dej emellanåt
& dela med dej av din ungdoms synder

Precis som jag var du en resenær
som alltid tog tillfællet i akt att uforska omgivningen
mot slutet innebar det en promenad runt bostadskvarteret
arm i arm

Vi brukade sitta ned några minuter på en gul træbænk
du med lite nitro under tungan, jag med en glass i handen
& jag førstod inte då hur lyckligt lottad jag var
som hade just dej som morfar
(men nu vet jag)

Innan jag åkte till Indien
sa du farvæl till mej
kanske visste du att din stund på jorden snart var kommen
Jag kommer ihåg den dær kramen du gav mej,
den som fortfarande håller mej varm nær værlden ær grå

Igår natt dog du
luften nådde inte længre ned i dina lungor
ser framfør mej skræcken i dina øgon
nær du sakta kvævs till døds
dina hænders krampaktiga tag om syrgasslangen
din sista livlina

Ditt hjærta var gammalt & utslitet
efter lång & trogen tjænst slutade det att slå
jag hoppas att du har det bra
(i efterlivet)