Så skör är jag, trodde mig inte reagera
som jag gjorde denna första söndag
i månaden augusti

Hela vägen hem från mina små solstrålar
rann mina tårar

En enda person kan få mig ur balans, så
glad så lycklig som jag varit, inom mig är
jag det ännu

Bara namnet får mig att känna olust, känna
sorg tappa kontrollen över allting

Jag plockade ihop mina saker så snabbt jag
någonsin kunde, ställde dom i bilen

En kopp kaffe en smörgås, sen kramade
jag mina underbar glädjespridare, sa
hejdå till deras mor och far

Så började jag min färd hem, jag körde
långsamt det regnade nästan hela min
väg hem

Många var dom bilarna som körde om
mig, kunde inte njuta av det vackra
landskapet

Trots regn brukar jag njuta när jag kör
vägen med den vackert kuperade
terrängen, men inte i dag

Människor som gjort mig så illa, som den
som ringt aviserat sin ankomst tidigt denna
söndagmorgon,får mig att känna ångest
känna oro

Så jag skyndade mig så mycket jag kunde
har bestämt mig för, att inte möta honom
sitta vid samma bord, jag blir bara ledsen
när hans ögon stirrar på mig

I dag satte jag mig i bilen och åkte hem,
det räcker att höra hans namn att han
är på väg, då brister allt för mig

Glad jag är ändå, för att mina tårar finns
dom läker dom räddar mig, för att sjunka
allt djupare in den ångest som griper tag
i mig,

Mina tårar en lisa för själen, som ger
mitt hjärta lite ro

anits 3 augusti 2008