Sorg och kärlek båda gör lika ont
när det drabbar

När glädjen och kärleken äntligen
drabbat mig, då vill någon förstöra

Kanske är det avunsjuka, att mina
ögon lyser, lyser av kärlek och av
glädje

Varför varför drabbar allt mig, jämt
och ständigt har det varit så

Ända sedan litet barn jag var, har
jag utsatts för mycket jag själv inte
bär skulden för

Nu undrar jag HERRE är det DU
som prövar mig igen, nu snart orkar
jag inte bära mer, mina axlar tynger

Jag vet att DU bär mig, men just
i dag tvivlar jag igen, som jag gjort
så många gånger förr

När inte sjukdom gör mig illa, så
tar ångesten och tvivlen över

Jag vet att Du älskar alla människor
lika mycket, men när tvivlen och miisstron
tar över, då vill jag bara lägga mig ner
försvinna från världen, ensamheten
sådana här dagar är väldiga och stora
prövningar för mig i mitt liv

anits 3 augusti 2008