Det är kyligt ute,vinden tar fart i trädens kronor
jag ser ut genom fönstret, regnet håller sig borta

Jag packar min ryggsäck, inte med block och penna
utan med min alldeles eget skrivna antologi

Varför undrar ni säkert? Min tanke är den jag kanske
möter någon, vi börjar prata då kan jag kanske, om
det känns rätt,ta fram min bok ur ryggsäcken visa den

Jag går utför trapporna idag är dörren stängd, öppnar
väl ute känns luften kall men ändå skön, det går att
andas igen, ingen tryckande värme som får mig att
vilja gå in igen

Tar mina stavar går nedför backen, mot huset där
mina morföräldrar en gång bodde, huset jag har
så många fina minnen ifrån

Svänger av vägen väljer stigen som går till kyrkan
och församlingshemmet, plötsligt framför mina ögon
lyser det rött, alldeles rött är det, det är hallon som
växer där,stora och fina är dom

Jag stannar stoppat några i munnen, så gott dom
smakar, så kommer tanken till mig, kanske hallonen
finns kvar sedan morfar bodde här, det var ju här
just på den här platsen han hade sitt hallonland,
som han vårdade så ömt

Känslan finns kvar hos mig när jag fortsätter stigen
fram, känslan av att en del av det min morfar en gång
odlade ännu finns, och jag får ta del av den

Går förbi församlingshemmet dörren är låst, ingen
är där just när jag går förbi, då får det bli en annan
dag, dom vill se min bok och kanske den hamnar
på deras bokbord,om den gör det är det till stor
glädje och lycka för mig

Någon av mina plågoandar mobbarna som var
många, kanske ser den läser, ser att även jag
duger till något,jag som kallades både dum och
värdelös

Jag är varken hämndlysten eller sårad längre,
idag klarar jag mig utan att behöva känna skuld
för allt som hände under min uppväxt och skoltid,
men glömt har jag inte,minnena finns kvar kommer
tilbaka ibland när jag möter någon av dom

Jag fortsätter uppför backen mot bruket,ser skorstenen
höja sig mot skyn,en skylt lekande barn har kommit
upp, den har jag inte sett förut,plötsligt lyser det
alldeles vitt en bit framför mig, undrar så vad det
kan vara

När jag kommer närmare ser jag att staketet
målats vitt, har aldrig tänkt på att ett staket
funnits där,men det har det jag ser det nu

På bägge sidor av vägen lyser renfanan gul
och vacker, den vita röllikan finns också där
i dikeskanten, kanske ska jag ikväll om vädret
tillåter plocka två vackra buketter och gå till
kyrkogården, få det att lysa vackert av det
gula på gravarna

Vinden tar i rufsar om mitt hår, gör kinderna
kalla,jag fortsätter min vandring går över
järnvägen,där håller några män på och röjer
det är både buskar och blommor, som försvinner
när dom går fram med sina röjsågar

Så äntligen är jag framme vid affären,där får
jag se en av mina plågoandar, den värsta av
dom, jag ser i ögonvrån att han ser och känner
igen mig,jag vill inte se honom så jag går snabbt
in i affären och köper det jag behöver

Tar den kortaste vägen hem, fastän jag handlat
lite blir det tungt att bära,när jag kommer till stigen
som leder hem möter jag en man med hund, han
håller in hunden som verkar vilja hälsa

Det går inte så fort när jag går, benen värker
det är ändå skönt med en promenad, komma
ut i friska luften få andas in syre, så ser jag
huset mellan träden, nu är det inte långt hem

Så skönt att komma in efter att varit ute
fått nya intryck som så småningom kan
bli till en dikt

anits 4 augusti 2008