Jag var aldrig någon ful ankunge
innan jag träffade dej
ditt jävla monster

Jag hade aldrig hatat
innan våra blickar möttes
i fullkomlig passion
för att sedan inte göra så mer

Och det var inte det att du slutade älska
för det förstår jag kanske
trots att jag lät dej bli allt
som levde i mej

Utan du fortsatte på något vis
att leva i mej, av mej
på min jävla bekostnad

Och hej, fula ankunge, viskade du
det blev jag kanske för vissa
men aldrig för mej
utan snarare en vingklippt svan

Det är ditt fel, ditt jävla monster
och ändå är jag tacksam
fast jag försökte allt för ditt bästa
för din lycka, som omöjligt kom
tack, snälla för det

För även om jag var en bricka
i ditt helvetes spel
så är jag inte längre idag
en vingklippt svan,
utan ens ilskan att äga

Idag är jag mej,
och äger mej själv
jag har lärt mej att älska igen
och det är vackert,
som det aldrig var med dej

Så tack för att du tog sönder mej
så att jag kunde börja om igen
och faktiskt bli så mycket vackrare
än innan dej
och under helvetet med dej