Jag fick en vän,
av sällan skådat slag.
Men var tog tiden hän.
Jag minns varje dag...

Du kom till mig när allt var kallt,
när tåren rann ner våt och salt.
Du kröp upp i min famn,
pussade min tår, innan den ner hann.
En varm känsla for genom min kropp,
kände hur jag fick tillbaka hopp.
Vi satt så någon timma.
Runt oss bildades en hinna.
En hinna av guld,
en skyddande sköld.
Glädjen jag kände,
när värmen återvände.
Går inte beskriva i ord,
bara i känslan som bestod.
När du livet tillbaka till mig gav,
förstod jag var du var.
En vän av sällan skådat slag.
Kan någon ens förstå,
att min kärlek till dig alltid kommer bestå.
Vi skyddade varandra,
genom livet vi vandra.
Ensamheten jag kände när du detta liv lämna,
Jag var rädd.
Visste inte vad som skulle hända.
Tårarna rann våta och salta ner för mina kinder,
Hur skulle jag ta mig förbi nästa hinder.
Men så fick jag en hälsning från min vän,
hon berättade... att vi ses igen.
Ett ljust tändes i mitt hjärta,
tackvare dig, Nettan.
För er var hon kanske en hund,
Men för mig? En sann vän.

"kärlek ser man inte med ögonen, Man ser den med hjärtat"