Vaknar jag sakta.

Livet vänder åter.

Det svarta viker undan

Jag skymtar ljuset

Påbörjar vandringen uppåt.

Jag finns, jag känner.

Jag mötte dig

du som tagit vår smärta.

Förlåtelsen, försoningen.

Hoppet

Jag får vara jag.

Jag lever igen.

Så möter jag i en

annan människas blick.

Du finns, du är.

Jag ser dig.

Jag är.

Eva Langrath 2008