Jag minns dig

i ladugården

liten och tunn men

envis och stark på

samma gång

du lärde mig

mjölkningens

ädla konst.

du lärde mig om

naturens skafferi.

vi sitter i kvällssolens

sken på din kökstrappa

och spritar ärtor.

jag tittar förundrat

på din äggkläcknings

maskin, där kycklingar

kommer till världen.

för dig var ingenting

omöjligt

du fostrade barn

hittade utvägar

när farfar fick ge sig

iväg på kolmilevandring

du lärde mig att

allt är till låns och

att inte ta saker för givet

du lärde mig be

Gud som haver

barnen kär

du hade både stränghet,

visdom och kärlek

det var gott att se

din och farfars omsorg

om varandra

          *

mormor du kämpade en

annan kamp

skapade kläder åt

fina damer

vackra klänningar

att bäras till fest

nötte ut dina knän

på trampmaskin

morfars kamp med flaskan

var stundtals svår

jag hörde din gråta

men du gav inte upp

du hade ett hjärta

av ädlaste guld

gav åt  mig det jag behövde

när mamma inte räckte till

många minnen av mornar

vid frukostbordet

bara du och jag var vakna

promenader med

handen i din genom skogen

där fanns frid utan ångest

du lärde mig sy och

att rita mina kläder

du lärde mig uthållighet

och omsorg

du gav mig förståelse för vem

mamma var innan du gick bort

en djup tacksamhet

känner jag för att

att ni båda har funnits i

mitt liv

förebilder var ni

mormor och farmor

olika men ändå lika

starka vägrade ge upp

© Eva Langrath 2009