Johanna sitter vid brunnen
där blir hon väl funnen
upphunnen
tappandes livet på flaska

där inga sorger finns
vad tänker hon väl på
där hon korkar dem igen
dessa glasklara kärl?

Kanske minns hon lilla flickan
i sin barndoms dagar
betesdjur i hagar
flygfän, en o annan fjäril

kanske minns hon fadern
i vars knä hon stadigt suttit
när de metade i älven
eller hur kvällsmaten tog sig ut

en mor som dör i barnsäng
går inte att minnas
en som bort finnas där
för barnaskarans uppväxande vara