Jag har ätit, ser ut genom fönstret
ser mannen komma med kaffebrickan
Det är självklart jag ska gå till bersån,
dricka kaffe och prata bort en stund
Jag går nedför trappan, ingen sitter
på bänken utanför porten nu
I bersån sitter dom och väntar på mig
en av damerna har gått in för att äta
lite innan kaffet, vi börjar hon kommer
nog snart
Getingarna kommer till mig, naturligtvis
känner min rädsla, säkert det söta kakorna
dom vill åt
Så kommer hon den andra damen, hon får
hjälp att sätta sig på stolen, vi dricker kaffe
pratar om blommor, gurkan som i år blir gul
och vad det kan bero på
Att få höra äldre berätta om hur det en
gång varit, så inspirerande och roligt
Så kommer hon ut, damen som bor under
mig, kan inte låta bli att tänka, när jag ser
henne, har du bytt kläder nu igen, hon som
förut pratade om folk som bytte kläder flera
gånger om dan, nu är hon lika själv, jag bryr
mig inte om det, hon får göra som hon vill,
kan ju hoppas hon är lycklig på sitt sätt att
vara
Vi dricker vårt kaffe äter av kakorna, som
getingarna ser ut att älska, jag flyttar på
brödfatet så det inte står så nära mig
Vi får syn på honom, mannen som nog
inte mår så bra, hans steg är krokiga
och vingliga
Han är säkert på väg till sitt matställe
för att äta, det är beklämmande att se
honom, där han går vägen fram
Jag säger hur ska han ta sig hem
sedan han ätit, det undrar vi allihopa
Det börjar bli dags för mig, att tacka
och gå upp till mig och hämta jackan,
det blir Gudstjänst i servicehuset på
eftermiddagen, jag har aldrig varit
dit när det varit Gudstjänst där förut
men den här gången har jag bestämt
mig för att göra det
Säger tack och hej, börjar gå mot porten
för att gå upp till mig, där sitter dom
på bänken dom två damerna som inte
vill dela vår gemenskap
Säger hej när jag passerar dom, en av
dom hejar, men damen som bor under
mig vänder bort huvudet och låtsas
inte se mig
Med ett leende på läpparna går jag
upp till mig, tänker hur barnslig kan
man vara, hon har fyllt åttio år för
några år sedan
Det verkar som om allt ska kretsa
runt omkring henne, allt ska vara
som hon vill, annars blir hon sur
och grinig
Jag bryr mig inte, tar min jacka och
går nedför trapporna igen, när jag
kommer ner är bänken tom, dom
sitter inte kvar, skönt slipper jag
heja igen, utan att få svar
anits 18 augusti 2008