Du sätter mig på nålar
hur mjuk din röst än är
får ditt uppsåt,
luften dödligt kvav,
mina ögon att för evigt vilja stanna på den plats där du står
utanför

Sakta vänder jag mitt huvud bort

Förbi svävar ditt hår och
jag undrar just
vilka drömmar och krav som dagligen
håller dig vaken
i den livslånga jakten på harmoni

Den första av Augustikvällar får mig att tungt
falla till sängs
jag nyper mina sängkläder och reser tillbaka
där vi var, i sommarens stora final
alla hade en given plats, liksom kärleken
förutom hos dig & mig
tindrar ögonen klarar än någonsin
och när jag söker din blick i desperation
vänder du ditt huvud bort

Liksom hos mig, drar besvikelsen sitt svarta siden
för ditt ansikte
jag hann få en skymt av isen i det blåa,
den skriker i mitt öra
att allt ansvar vilar på mina axlar och det,
det är jag för svag för

Så jag vänder mitt huvud bort