Vi har en hemlighet, du och jag. Bara ett fåtal känner till den, och i min krets av fåtal, har ingen träffat dig. Jag glömmer aldrig dagen då jag såg dig första gången, jag visste ingenting om framtiden, bara att jag var grön och osäker men full av förväntan. Du skrämde mig och jag ville fly ibland, du kom så nära inpå, men du var inte medveten om det. Du tvingade mig till initiativ och snabba beslut, jag som behöver tid på mig, började undra om detta var rätt för mig, om jag kanske skulle ge upp innan jag ens påbörjat min långa resa.

Men tiden gick och vi lärde känna varandra, i alla fall så mycket som du tillät. Du fascinerade mig, du gick dina egna vägar, precis som jag, du var starkare än någon annan människa jag träffat, hemlighetsfullare, mer passionerad, du brann med sådan intensitet att jag drogs till dig som nattfjärilen mot ljuset. Det gjorde ont ibland, när du inte släppte in mig som jag önskade, men ingen kommer in i dig utan röntgenstrålad granskning, utan fullständig tillit från din sida, utan att du vet exakt vem personen är som står framför dig. Jag visste allt detta innan jag lärt känna dig. Din integritet överskrids av ingen, dina gränser korsas av ingen. Ingen stör dig och ingen rubbar din balans, för även om du lockas av tanken på att släppa kontrollen, gör du det sällan. Din självbevarelsedrift är större än någon annans och jag upplevde att jag om jag inte backade undan från dig, skulle jag med säkerhet ställas till svars, få förklara mig och kanske bli avvisad. Jag kände mig som en spröd blomma bredvid dig och hur jag än vred och vände ut och in på känslan, kunde jag aldrig komma i närheten av en förklaring till den. Jag lockades av dig, för när tiden gick och jag blev modigare, anade jag att du gav mig din tillåtelse. Och hur stoppar man en glöd som redan börjat pyra, om man går barfota och naken och inte har vatten i närheten?

Livet tog så många vändningar, jag hann knappt med, ibland kändes det som om luften tog slut i mina lungor. Tankar och känslor rusade, utan rikting eller mål. Gråten kvävde ibland livets framfart, jag sörjde på så många plan. Jag sörjde mig själv, jag sörjde sjukdom och död, förpestad av tristessen, den svåra sorgen, jag ville göra en helomvändning och lämna allt, men jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag kände mig som ett irrbloss på villovägar, vilse i livets dalgångar. Det svarta hålet ville svälja mig, den bottenlösa tomheten kändes som döden. Jag grät mig igenom dagar och nätter, valde ensamheten, valde bort de som älskade mig.

Sen kom du till mig en kväll då jag var förberedd på hur kvällen skulle sluta, men oförberedd på dess konsekvenser. Du låg så stilla framför mig, men jag kände ditt hjärta slå. Du tog min hand i din och det kändes som om jag höll i himlen. Sen la du dig på sidan om mig, och jag la mig bredvid dig, dimmig i huvudet av alla känslor som tagit över mig. Du strök mitt hår så kärleksfullt och jag blundade och försökte förstå vad som hände, men när din hand nuddade min hud och började leta sig innanför min blus, rusade hjärtat. Jag la mig intill dig och slutade förstå. Vi såg på varandra och du kysste mig. Mjuka läppar som ville smaka, prova, utforska. Jag drunkade i dina kyssar, gav efter för min gömda längtan. Jag rörde vid dig, som jag så länge velat men förträngt. Men jag gjorde det varsamt, respektfullt, var rädd att beträda dina gränser. Men du beträdde mina.

Den pyrande glöden flammade upp och startade förbjudna bränder. Jag tappade fattningen, du fick mig så totalt ur balans att det kändes som att marken ryckts undan under mina fötter. Jag gick genom vardagen utmed ledstänger för att inte falla. Jag tappade fokus, mitt nedre chakra var så vidöppet dag ut och dag in att jag gick omkring i ständig kåthet bortom mitt förstånd. Det var som att lida av kronisk feber. Du återupplivade mitt poethjärta och gudinnekraften som slumrade. Vi älskade så hett att vi kunde dö i varandras armar, om och om igen. Och jag började skriva ikapp med min gråt. Förbjudna möten, oemotståndliga. Passionen gjorde mig nästan galen, jag ville våldföra mig på dig och slita av dig dina kläder, vilket jag också gjorde, kasta ner dig på min säng och känna hur du bara gav efter. Jag ville beträda alla dina gränser, få dig ur total balans, få dig att tappa vett och sans och allt förnuft, se dig kapitulera, tränga in i ditt innersta hemligaste rum och avslöja dig. Jag ville bryta mig igenom din styrka och korsa dig, göra dig så naken som en människa kan bli, känna ditt hjärta slå vidöppet och jag ville uppleva din sårbarhet som ingen människa någonsin har fått uppleva.

Jag ville vara din första. Och din enda. Jag vill älska dig och vara älskad av dig så länge solen brinner. Jag är nattfjärilen som dras obarmhärtigt till ditt ljus. Och för dig är jag Gudinnan som brände hål i ditt hjärta.