Stänger dörren till källaren, känner att
något hänt med den, tittar så ser jag
att dörrstoppen släppt, stänger och låser

Glad och lycklig går jag uppför trappan,
gnolande lite tyst, Han är min sång och
min glädje

Snabbt försvinner glädjen,tycker mig känna
att någon ser på mig, javisst där står hon
och väntar på mig, damen i våningen under

Hinner inte ens tänka tanken vad vill hon nu då,
när hon börjar, såg du hur det ser ut i källaren,
och dörren är det något fel på

Mina tankar far runt i huvudet, inte var det
särskilt smutsigt i källaren, dörrstoppen har
åkt ur sitt läge, det ordnar säkert vaktmästaren

Hon bara ser på mig, så säger hon visst är det
ostädat, nu måste jag fråga var är det ostädat
i källaren blir svaret, men var i källaren, i gången
svarar hon

Jag förstår ingenting, han var ju här en kväll
och sprang, vaktmästaren det är han som lortat
ner, nu blir jag nästan arg, säger det var ju stopp
i avloppet, nej, nej det var det inte, jag vet att det
var stopp i avloppet och att avloppsvatten kom in
i en av lägenheterna

Försöker tränga mig förbi, men hon står i vägen
tänker nu är hon virrigare än vanligt, sur blir hon
också när jag inte håller med

Så kommer jag förbi, är på väg uppför trappan,
då säger hon krånglar din TV också, nej blir
svaret

Hon pratar och pratar orkar inte lyssna, plötsligt
säger hon, det är bra annars inte ont någonstan,
jag mår bra blir svaret

Äntligen får jag komma in till mig, och stänga
dörren inom mig känner jag hon har för lite
att göra, sitta vid fönstret och se ut, kolla alla
som kommer och går,tror det är hennes enda
nöje

Jag blir så trött på att alltid känna mig iakttagen,
känner mig som jag är ett litet barn, som hon
måste hålla koll på

anits 28 augusti 2008