Världen räckte
inte längre till
när klaustrofobin
fick fritt spelrum

så jag skar mig
en lucka i molnen
för att försiktigt
kliva ut

jag hävde två magra armar
över kanten
för att plötsligt
se allting

för vet du,
det bor blå änglar
på den andra sidan

den ene heter bertil
den andra heter karl
och gud har just
torkat dem i stjärten

det är bara att ta fäste
vet du

det är bara att lyfta
från toppen av ett tak

det är bara att ta spjärn
i glöden av din cigarett

och släppa en fjärt
i rymden.