daggvått

morgongräs

stillhetsförundrad mättnad

solvärmd hage

kärlekshund

livsgemenskap

någonstans ifrån

en svagt spröd ton

genskjuter min saknad

kärleken som aldrig dör

som livet inte lyckades förgöra

finns i mig

min kärlek

det enda jag behöver

det enda jag någonsin kommer att behöva

återigen

tonen som

kanske aldrig tystnar mer

nu har jag allt

kärleken vi hade är större än sorgen

frid i mitt hjärta