Rizla, hjärtat bankar, rosta , varför var jag så fast, filter , beroendet kom mer och mer , biten, jag kan känna lukten och min själ exploderar, rulla , längtar att få sväva bort ett tag till landet ingenstans, klart! nu skulle längtan försvinna.


Nu satt jag igen med spliffen i handen i min lilla tvåa i hässelby . På tv var de Oprah ,Jag ville byta kanal men orkade inte sträcka mig efter kontrollen som låg en bit bort från soffan. Jag satt i min ensamhet och rökte min spliff . Det var rätt skönt , kunde höra hur grannarna ovanför lyssnade på orgentalisk musik, barnen på gården ropade på varandra på olika språk. Hur kunde allt bli så detaljerat av lite röka , det var precis som all dimma försvann framför mina ögon och jag såg allt så klart och tydligt. Kände hur den sköna känslan av rökat började förvandlas till en sne tändning om jag inte gjorde något. Tankarna om de förflutna ville ta över lyckan. Hur kunde jag ha gjort ett sånt stort misstag. Reste mig genast upp och gick ut till köket för att hämta något att äta på . Kylskåpet var desvärre rätt tomt , mina pengar hade ju gått på röka och jag skulle få mitt social bidrag om fem dagar . Nu stod jag där och kollade in i ett tomt kylskåp, var de det här som var livet.Var de så här mitt liv skulle sluta att mina sista pengar skulle gå på något som skulle få mig att må bra bara för att de svenska sammhället inte kunde hjälpa mig med min sorg. Hade varit hos fyra olika psykologer detta året .

- Varför valde jag fel beslut ? varför? viskade jag för mig själv. Mina ord ekade innombords.

Med en lätt suck började jag öppna alla skåp i köket . Där fanns det bara nudlar och snabb makaroner vilket jag absolut inte var sugen på . Med en besvikelse gick jag ut till de rökiga vardagsrummet . Nu satt man här i soffan igen som en potatis säck , tankarna svävade iväg , tänk om jag skulle få ha dig här , skulle inte levt detta livet . Vill ju bara ha hem min lilla ängel, jag kan inte förneka sanningen längre måste få ut de från mitt system, vill bara hålla om dig och slippa känna mig tom. Varför gjorde jag ett sådant stort misstag , Snälla Gud hjälp mig.
Sträcker mig efter kontrollen och stänger av tv . Paniken kommer sakta smygandes i kvälls mörkret . Visste inte vart jag skulle ta vägen . Hur skulle jag rymma från mina känslor och all längtan. Ute på gården hade dom små byts ut mot fulla ungdomsgäng . En kylig höst vind blåser in igenom de öppna fönstret och smeker min kind. Frihets känsla kommer med vinden och jag ler till. Vill att allt ska bara vara över . Orkar inte vara orolig mer. Tänk om något händer dig , hur ska jag kunna förlåta mig själv. Paniken kom mer och mer. Kändes svårt att andas. Visste inte om jag skulle sitta , stå , gå , springa . Det var en mening och jag kunde inte säga de. En liten mening . Tre små enkla ord som inte kunde stämmas i mina stämmband. Paniken kom mer och mer.
-Oh gud vad jag är patetisk! sa jag för mig själv i de mörka vardagsrummet. Varför kunde jag inte bara säga de. Sluta förneka de. Sluta skämmas. Känner hur tårar faller ner från kinden.

- jag … jag… jag…

Dörrklockan avbryter mig. Reser mig slött från den sköna ikea soffan och lämnar mina tillfälliga tankar där. Jag går fram till dörren och öppnar med mina blod sprängda ögon. Där stod mina älskade änglar Mirre och Sussie.

- ”Nu ska de festas” säger Mirre med en förväntansfull röst och Sussie lyfter fram två sprit flaskor.

- ”Kom in tjejor , trodde aldrig ni skulle komma.” säger jag med en lättad röst.

Dom går in i vardagsrummet men jag står kvar i hallen. Musiken sätts på, Ken rings låt måste mecka den hörs ur högtalarna och jag hör hur sussie ropa :
-” Kom då låt oss rulla en och festa loss”

Jag skrattar till och låser dörren. Nu kom det och jag viskar för mig själv .

-”Jag är mamma.” och skuttar in till vardagsrummet . Nu ska de festas.