Vid en nattsvart sjö
ska jag vänta

ensam

på en ensam stol
hela ensamma natten

Det är midsommar,

och mina ögons form
vilar äntligen
i något
med samma svärta

* * *

Ensamheten som enas här
är ingen ensamhet
som ensamhet.

Den är två.

* * *

Och vid en nattsvart sjö
ska jag vänta

med håret så där klippt
i nacken

djupet
som vibrerar där

när jag slutat frysa
mot bara ben
och virade varv
av koftor

* * *

Det är grönt nu,

och vildvinet som inte ens
borde kunna växa
slog rot
för flera år sen

verandan är sopad
alla lakan
torra i vinden
och spegeln i hallen
har fortfarande en spricka

* * *

Inte en gång, inte en enda
tittar jag upp
mot vägen

* * *

Men vid en nattsvart sjö
ska jag vänta

ska jag vänta
på dig
hela ensamma natten.