När min mamma dog, försvann den sista länken av tillhörighet.
Är jag beklagansvärd, för att jag inte har en enda släkting?

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När min mamma dog, försvann den sista länken av tillhörighet.
Är jag beklagansvärd, för att jag inte har en enda släkting?


Utan tillhörighet

 

många flackande blickar

möter upplysningen om

min totala ensamhet

 

vad ska de säga

hur ska de ställa sig

ska jag beklagas

 

upptränad ensamhetsförmåga

minnen av min älskade

pågående

 

överlevnadskamp

tanketid

reflektionsförmåga

 

tillhörighet

ingen faktor

längre

 


Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 215 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-09-06 11:26



Bookmark and Share

  Yvonne
Tänkvärd dikt. Det är nog många som saknar släktingar. Besvärligt om man hamnar på sjukhus och skall uppge "närmast anhörig", annars borde det inte ha så stor betydelse. Men en god vän duger väl bra som närmast anhörig? Och så har du ju mig och poeter.se
Kram!
2008-09-06

  KristinaE
.. i alla ensamma stunder.. man måste ta sig igenom och liksom återuppstå på andra sidan här och nu - ny tillhörighet - då kan det ibland vara bättre att släppa alla minnen och börja om på ny plats med andra krafter och livets erfarenheter som god ryggsäck även om det är svåra minnen! Vem vet hur...? Jaget..!
2008-09-06

    Melona
liite moster är du allt...
2008-09-06
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP