Låt mig då berätta om en man jag känner,
som på gäck och löje mättade magen
I salonger o salar han håglöst ränner,
där kunde han bliva ja mest hela dagen

I ropen o skratten hans sorger fann dvala,
men blott för den kortaste, flyktiga stund
Om våndan o jämmer hans suckar vill tala,
i sanning en huggorm i olustens lund

I skogen om natten hans bjällrors sång,
tystna till mull bland de bleka barren
I denna förtvivlan har livet sin gång
har du hört vad de kallar honom? - narren