Att styra vid spisen det bär mig emot,
fy för den lede så ledsamt det är
Aldrig så dystert bland bönor o kolrot,
koktid o kryddor o idel besvär

Jag hälsar bestyren med ondskefullt löje,
en Sisyfos plågad i ångornas sal
Minuter o sekunder det bjuder mig nöje,
en vän i metall han är fenomenal