En barndomsstad
passerar

och allt som syns är isflak
resterna av rester
av gamma, rostigt järn

Om den här världen
varit verklig
hade den lutat sig över mig
i frågor:

- hur känns det
att vara en av dem
som aldrig kastade sig mot rälsen?

- hur känns det att ha sluppit småbåtshamnen
och sista steget ut
från silon?

(man landar gott i pellets
innan det knakar)

Hans huvud blev en meter brett
skrockar gamarna
trädtopparna
längs

jordkockor
snögärden
överlevande

och smala fingrar
ur djupet

Och när vi far över frusna vatten
känner vi kollektiv halka
i en skör stund
av direktsändning

ett av livets små mirakel
utan någon som helst
relevans

För skogarna passerar
som bara skogar passerar

det är thriller
24 timmar om dygnet
av barr, skog och löv

Och jag hinner inte
slå mig i en glänta
för att luta kinden
mossamot

Det går bara fortare
ja, det går bara fortare

och tjutet längs ledningarna
är inga sånger
till de vakna.