När jag blundade
såg jag ett ämbar
av stål

ett gärde, en sommar
sekunder

Alla de små platser
där jag kunde fästa
i myllan

om jag bara ville

Jag hörde ett barn
springa
över gården

pionerna svälla
och spricka

All den fruktbarhet
som någonsin
hällts
ur en himmel

för vår skull

Jag körde en fot
i gruset
vilade pannan
mot naken hud

för att upptäcka
att människor
är det sköraste
glaset

vi går alltid sönder

vi går alltid
sönder.