Jag drogs sakta bakåt neråt i en spiral av illamående, saknad, kärlek
Gav mitt allt för sakens skull
För att det skulle vara
För att det borde vara
För att det är så

Men det är inte så
Har aldrig varit
Kommer aldrig bli

Men vi försökte
Envetna, självutplånande barnungar
Vi förstod det säkert för länge sedan båda två
Fast vi låtsades inte om det
Ärr och stolthet satte munkavle på oss
Den kvävde oss

Jag kan inte säga att jag ångrar det
För det finaste har jag alltid med mig – det hade inte funnits utan oss
Den största delen lär jag mig av
Resten, ja det är sånt som blir över, som spolas ner, och som jag försöker skita i

Jag önskar oss lycka till.