Hur kan man kalla det olyckligt kär…
När bara en blick och ett svagt leende från dig gör min dag.
Det är så lätt för dig att göra mig lycklig.
Du behöver troligen inte ens vara medveten om det.
Du är bara sådär charmig naturligt.
Med ett strålande leende, ”cool” attityd, en väldigt väl omhändertagen kropp…
Så söt, snygg och trevlig…
De andra kommer att äta upp dig och jag får ingen chans att smaka…
Kanske är det därför man kallar det olyckligt kär.
För att man blir olycklig efteråt…
Men blir man inte alltid olycklig, när kärleken tar slut?