Min vandring den startar

i en dal och ett mörker

jag börjar så sakta

ett steg att gå

Jag famlar mig fram

och känner med foten

en backe framför mig

men äntligen jag mod börjar få

När jag några steg

har gått i den backen

lite ljusare sken

jag skönja kan

Så jag fortsätter färden

uppåt och framåt

lite långsamt det går

men det är jag van

Jag märker ju att

ju längre uppåt jag kommer

ju ljusare blir det

och mitt sinne blir lätt

Jag stegar mig vidare

ett steg i taget

det är mycket att se

och det är ju mitt sätt

När jag känner att jag

kan se mig omkring

detaljer och färger

då har jag kommit på rätt spår

Nu kan jag andas

se bakåt igen

och allt är inte mörkt

och igen jag kärlek får