Nu ska ja berätt för je hure he ginge då he var aktion däri Hej. He va en lörda å meste allt faltche fra Myhaida, nager fra Fågelberg å ända ifra Granberg had lete se dit för å fynda. He va aktion för en Egon sku flytt, han å kälinga had såld hemmarne å köft e anne i Jörn, alldeles åtve körka. Stugun där va minner å dem sku int hava na kräka där se dem sku sälj bort allt tokke å allt he dem int årke taga ve se. En Ragnar fra Fågelberg var å kokse uti grejjern. Mest vare småskrote, mysche borti de mesta, men meste inge å häng däri julgran. En Gustaf va där han å, å kikt om he funtes nanting ha sku ha behövd. Dem had hemmarna åtve varader å had komme sams om att dem int sku bju över den ader om he va nanting dem båda behövd; he va ju baar å fråga så finge man ju lån he som var. Kalle fra Åkerhaida had int had tiin ve aktion för han va mitt upp i å spik spoone oppa lagårstake å han ville fårne klart innan he for å rängern igen. He had vu sol å vaart haile vickun å, me hjälp av pajka hansches sku han no hinne innan dan va schlut.

En Anders, som å bodd i Hej, sku va utropar å när faltche had kokse färdit oppa grejjern satt han igång. Han bört ve koern, dem sku taga längst tiin å få hem för han som köft dem se he vaa som lämplit. Grisa å de anne kräka fååld oppa he. Märra köft en August fra Grundträsk. Den ader tyckt han va som odrägli. Dotra hansches had gifte se ve nagen fra kustn, en mager å aincheli en käär, å han had vu dit å tycktes va som världsvan å nalta mair än den ader.

En Ragnar roft in na greeparn å en spada, för he tyckt han kun va bra. Gustaf had tänkt försök se pa å få i en gris, men han vart för dyr så he vart inge bortirne.
”He kunn ha gulle, men he gall int,” tyckt han. ”I få faar å fraag en Georg mått han ska ha före par kultinga.”

Sen näre had gådd över oppa krimskramse å pjollre roft han in en teservice iställe, he had kälinga sagt han sku gö. Ho had vure ve da dem gifte se å dem had ne guförbannt finnt e porslin. He va int lika fint nu, men he var likest å bju pårne ändå, annars sku han kom hem deill en argsint käling å he ville han icke.

Resterande borti grejjern va mest bara raate å he va int allt som vart såld, men dem had en fin dag. He va lite schlöseri å va på aktion när inte he rägne, men he had vure fint meste haile sommarn så me nalta tur sku he fortsätt se.

När siste låa ve grejjern va utrope färdit blev dem bjude oppa maatn. Kälinga Egons, a Tyra, hadd koke paltn å stekt fläske se he räckt åt dem allihop. He var tur att Jonken inte var där, för han kund tryck i se meste en heil gryt om han va oppa he ile.

En Anders had ve se flair flaskern ve brännvine se dem sku få se en litn sup på maatn å.
”He va int dumt,” tyckt en Ragnar. ”Äntligen nå bra ifra den därn.”

Dem åt paltn å fläske å surre om allt mellom himmel å jord. En Hilger fra Myrhaida vart aningen mer pratgla än vanlit, å han va int den som va tyst meste nan gang, men he va rolit höör oppa. Dem bruke säg om en Hilger att, tro så bara på harta borti he han säg ha du ändå vurte löge för, å he va no dagsens sanning.

Men dem satt där å åt inni köke hårt dem plötslit hure he bört å lev om utarni stugun. Flair borti dem for ut för å si åt va he va som hänt. En Ragnar vart se nyfiken se han såg se int för å spönnt däri dörabätchen så he knake i virke. Han trodd han hålle å schwim å. Tåern oppa högerfotn hansches to brano ve stryk, men han hadd int tin si ett vure he syntes.

Ute på gårn fick dem si hur en Luffar-Gerhard sprant ut borti fuse ve en hörna i vardera hanna. Dem visst han va som tjuvakti å bruke villa stäla å dem verktyg å ibland na maatn, men nu hadd dem han oppa bar gärning. En Gustaf satt av ätter han å dem sprant ne inni skogen, över odlinga å ut oppa myran. Luffar-Gerhard vise se va kvick som faruln sjölv å sprant ifra en Gustaf där.
”Han sprant utet myran å he schkwabbe tösken ätter han,” sa han när han komme deilbakas.

Luffar-Gerhard klard se den gånga, men he skull bli ett elände för han om nan borti dem som vu oppa aktion hitte han sovandes oppa hölofte nan måra.

Aktion va schlut å maatn oppitte se nu vare bara å knalla hem igen. Åt måra sku dem diti körka för då va he sönda.

Se schlute berättlsn om när he va aktion däri Hej.