Julie kastades fem år tillbaka i tiden då hennes liv var helt annorlunda. Det var Henke, Henke, Henke  som gällde. Te och mackor klockan tio på kvällen, semesterresor med havskajak, kyssar, badkarsbad, skratt. Dagar och nätter i sängen, älskande. Aldrig att det gick 24 timmar utan telefonsamtal eller att hon lämnade lägenheten. Han var livet och döden.

Sara och Peter hade träffats ungefär samtidigt som Julie och Henke. Sara tvekade och tvekade. Han också. Sen visste hon en dag att han var Kärleken. Han fortsatte att tveka. Fysiskt skulle hon tillhöra honom, fick inte lämna telefonen hemma. Men han behövde inte tillhöra henne. Det började i liten skala. Efter en månad kallade Peter Sara för hora. Hon lät det passera, det var ju ändå en gammal pojkvän hon pratat med där på Blue Moon.

- Han sa faktiskt förlåt…

Julie undrade vad hon skulle ha gjort för att förhindra katastrofen,