Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hudlöst mörker

 

där inget annat är

hudlöshet

gapar svarta

tomma hål

 

efter den gemenskap

vi ägde

 

ensam är hålet

bara större

och kan

aldrig fyllas

 

sårbarhet påminner

ständigt


Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 203 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2008-09-20 11:49



Bookmark and Share

  KristinaE
.. läser dina rader och ord kommer till mig 'jag kan inte leva i denna ensamhet men jag inte leva utan den'
2008-09-20

  Michaela Dutius
Ja att leva i saknad är att bo i ett sår.
Vackert och ömt beskrivet!
2008-09-20

    Melona
innerligt och starkt om de håligheter som
en gång varit fyllda till bredden av kärlek och värme

huden,
alltid huden
vårt största sinnesorgan...

gripande rader, med klokt formulerade rader som alltid från dig

fint,
med smärta!
2008-09-20

  Annie b'larsson VIP
En vacker och fint skriven text
om smärtan i att ha förlorat någon.
Hur sårbar man blir utan den som
förut skyddade och stod upp för en.
Denna märkliga ensamhet, som
trots allt lär mig så mycket. Det
paradoxala i detta.
2008-09-20
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP