Från ingenstans och samtidigt överallt kom du.

Inte känner jag dig, du är en främling, men samtidigt så kan jag prata med dig i mitt huvud om allt.

Det finns så många sätt att beskriva dig och samtidigt så få.

Jag tittar in i dina makalösa havsblå ögon,

jag känner mig genast tusen gånger lättare.

Känns som jag kan hoppa från ett höghus och flyga,

känns som jag kan hoppa framför ett tåg utan att bli på körd,

känns som jag kan sluta existera utan att känna smärta.

På något konstigt sätt så hjälper du mig,

du hjälper mig att gå vidare med mitt krossade hjärta utan att du vet om det själv.

Med havets underbara ögon gör du mig glad, du får mig att skratta,
du gör mig fnittrig.

Jag hoppas att du inte kommer lämna mig,

att du på något sätt alltid kommer att finnas där.