På knä

sitter du
framför mig

med dina vader fjättrade
mot marken

och du ser upp på mig
med ödmjukt böjda
fransar

som skuggar
rodnande kinder

Kaskader av din skönhet
sköljer över min hud

flyter ut som honung
över min kropp

liksom kaskader av ditt hår
sköljer över dina axlar

vattenfall av guld som
rinner genom mina fingrar

när jag sätter mig
på knä
framför dig

och samlar vattenfallet
i mina händer
och låter det rinna
över min bara hud

när våra läppar möts
och våra lungor börjar
andas samma andetag

när våra kroppar möts
och våra hjärtan börjar
slå i samma takt

när vår ögon möts
och våra själar börjar
sjunga samma sång