Timmarnas flykt
genom nattens mysterium,
en dag i livet tar slut
i ljuset från skymningen.
Så var då nattens mörker
med alla sina möten.
Natten skrider fram
som en del av livet.

Ljus och mörker
som avlöser varandra
i en oändlig rad
av skeden.
En dag i sänder
och Gud ser
till var och en.

Så är våra liv
i en del av universum.
Men någon annanstans
har det ingen betydelse.
Ingen annan vet
att vi finns just här.
Kanske möts vi någonstans
och möter vi då
oss själva?