Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hösten

Höstloven dalar ner mot marken.
Ingen torv finns kvar på barken.

jag andas in,
jag andas ut.
Kommer detta liv ta slut?

som en lätt sensommar bris
pustandes mot mitt ansikte.

en längtans blick som stannat kvar i mitt minne.

Nu är hösten här för att stanna,
Löven flyger mot min panna.




Fri vers av guldvinge
Läst 249 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-09-23 11:22



Bookmark and Share


  Fredrik Stillesjö
Hej guldvinge!

Hösten är en tid när jag stannar upp, funderar och tar nästa steg, samtidigt som löven virvlar bort. Du har fångat mycket av detta i din dikt. Gillar även den existensiella tonen. Bra, tycker vännen fredrik
2008-09-23
  > Nästa text
< Föregående

guldvinge
guldvinge