Jag är inte rädd, när man som jag suttit
vid en dödsbädd, sett ångesten, rädslan
och oron, i det sista andetaget förvandlas
till lugn och frid

Ni hans barn, hörde aldrig av er under de
två år er far var sjuk

När ni visste att allt var slut, då ringde ni,
då undrade ni, hur hans sista minuter var,
men när han insjuknade er far, då fanns ni
inte

Han frågade efter er, jag visste ingenting
om er och ert förhållande till er far

Jag kände er inte, men nu helt plötsligt skulle
ni ha allt

Inte en enda gång kom ni till sjukhuset, han
var inte vaken, men han hörde, han hörde mig
när jag satt bredvid, höll hans hand, berättade
om hur det var hemma, om vår älskade schäfer
Ninja

Ja, jag vet att han hörde, för ibland tryckte han
min hand, men ni var inte där, ni hans söner
ändå ville ni veta hur hans sista tid i livet var

Ja, jag vet jag orkade inte berätta då, inte
senare heller, men han somnade lugnt och
stilla er far, all oro och ångest förvandlades
till lugn och frid i hans anletsdrag

Läkarna trodde min son var hans, min son
följde mig till sjukhuset ibland, när jag var
trött och ledsen, inte orkade sitta ensam

Ni hans söner brydde er inte, men när han
somnat in er far, och hans liv var slut, då
plötsligt visste ni var jag fanns


anits 24 september 2008