Mörka moln över en ljus dag
och en månbelyst natt
då alla skuggor går outgrundliga vägar
intill sin egen närhet.
Vad mer kan det ge sken av
annat än en vilsen själ
som inte finner sig själv.

Går en ensam natt utan något ljus
bara en ledstjärna långt borta.
Kommer till en port
som öppnas in till en festsal
där alla vilsna själar
går om varandra i evig tystnad.

Så går våra liv utan tydlig mening
men någon vet viken väg
att gå för att komma fram.
Det slutliga ändstationen
där det är dags att gå av.
Då skingras mörka moln
och skuggor är bara minnen.

Utan rimlig förklaring
men tydlig vetskap
om att livet är som det är.
Svårgripbart och nästan
ointagligt.
Som en sommarnatt
med sitt ljus
och utan mörker
med tröstlösa människor.

Var kommer alla ord ifrån
och vart är allt det skrivna på väg.
Kan någon förklara
vad alla ord betyder.
Kan jag kalla mig för poet
för att jag skriver ogripbara ordlydelser
i meningar som ingen begriper.
Är jag en Bo Zetterling
eller Lord Byron
Shelley eller Shakespear.
Då är det kultur
som alla förstår.

Men jag som strävar
mot det nästan ouppnådda
det litterära podiet
där de stora dansar.
Kan jag kosta på mig
allt det här.