Jag ser ut över vattnet,
låter tårarna rinna nerför kinderna ner i vattnet.
Förändring har sin sötman,
förändring har sin sorg.

JAg låter tanken gå på vattnet,
segla ut och låta vinden friska i.
Skölja bort sorgen och tårarna,
för att fylla mig med ny luft.

Jag fyller mina segel,
med vindens kraft.
Jag fyller mina ögon,
med solens strålar.

JAg låter sinnet sträcka sig ut över vattnet,
drömma om havet.
Lyfter armarna och flyger ut,
över havet.

Känner saltstänken mot mina läppar,
här där jag flyger.
Ser inget land någonstans,
bara öppet hav i oändlighet.

Jag öppnar mina ögon,
och har ett leende på mina läppar.
Nu kan jag vandra hem igen,
längs stigen till mitt hus